Sådär då var vi framme i v33, jag är ständigt kusdnödig och mår typ illa konstant. Bebis ligger väldigt högt upp, vilket gör att hon trycker på lungorna och jag kan inte ligga ner i längre stunder. Sitta upp är obekvämt och jag orkar inte riktigt stå upp så länge, så alltså byter jag ställning typ 20 gånger per minut känns det som. Men ja längtar efter att hon ska vara ute och kunna börja använda det jag har köpt. Och så vill jag kunna sova lite utan att de är så obekvämt, inte för att jag förväntar mig speciellt mycket sömn men iaf kunna ligga ner utan att känna att jag inte kan andas.

Idag är det fredag och jag ska åka till min storasyster och hennes familj som kommit upp från Östergötland. Saknar hennes, Jonny och barnen väldigt mycket hela tiden, jag känner mig lugn och kan slappna av i närheten av dom.

I veckan som varit? Jag har varit hos barnmorskan i onsdags, allt såg bra ut utom att jag hade lite högre blodsocker men hade precis ätit så därför var det så. Sen så hade jag även lite högre blodtryck så måste dit nästa vecka igen och ta blodtryck igen. I torsdags så var jag på SöS, först ultraljud och sen möte med en specialist barnmorska, jag ska nämligen ta sprutor 6 veckor efter förlossningen, eftersom jag har 2 faktorer som kan göra att jag kan drabbas av blodpropp. Och det är alltså blodförtunnande i dessa sprutor.
Men tillbaka till ultraljudet så uppfattade hon att bebis väger ungefär 1.797 kg, vilket är mindre än normalt men än så länge är hon inte för liten utan håller sig precis över det. Men bebis har ju ett tag till på sig innan det är dags att komma ut så hon växer nog på sig snart.
Eftersom hon inte är så stor så betyder de alltså att jag inte gått upp så mycket i vikt, vilket märks eftersom jag gått ner 2 storlekar i byxor, haha. Sen jag skrev in mig på Mvc har jag gått upp ca 7 kg. Vilket inte är så mycket men som barnmorskan sa så trodde hon inte att jag skulle gå upp så mycket under graviditeten.

Nej nu måste jag hoppa in i duschen men vi hörs snart igen!

Nu är det juni! Ungefär ett halv år sedan jag skrev här, men tänkte köra en snabb koll på hur läget är. 
Just i denna stund sitter jag i sängen och kollar lite ph norge och lyssnar på musik. Sitter med datorn lutad mot magen och knäna, lillan inne i magen är sur över detta. Ja jag är gravid i vecka 28, alltså har jag bara 12 veckor kvar till bf. Vilket infinner sig den 31 augusti. När jag tänker på det så är jag inte nervös, inte rädd, inte överlycklig, utan bara totalt nollställd. Abssolut så är jag glad över att vara gravid, inte alla som kan bli det och det är stort bara i det. Men samtidigt så tillåter jag inte riktigt mig själv att vara så glad som jag vill visa att jag är. 
Graviditeten i sig har varit hemsk, allt runt den har varit hemskt. Bara nu som jag börjar känna mig tillfreds med allt och de börjar lugna ner sig med allt runt omkring. Finns några oros moln kvar men de är inget som gör mig sådär jättestressad. 
 
Bjuder på bildern som är ungefär 2-3 år gammal :P 
 
 
 
 
 
Så va den här jävla ångesten tillbaka. 
Hyper känslig och vill bara stört böla för allt. 
Fattar inte varför de är såhär. 
Vill inte ha det på de här sättet längre... 
Usch blir så trött.. 
Nu tänker jag sova.