Jag är otroligt rädd för att blotta mina känslor. Aldrig vart de förr men det sitter som en spärr, det går inte. Så fort man blir glad eller de minsta lycklig kommer ångesten och pressen. Är jag bra? Är jag dålig? Är jag lika misslyckad som jag känner mig? Är jag lika tom i blicken som jag känner mig? 

Du kan le och skratta men du är fortfarande lika krossad inombords. 

Det är de jag går efter just nu, vissa dagar är bättre än andra och vissa ligger jag totalt på botten, letar efter glädjen och kämpar efter luft. Inget kan få mig att hitta ljuset. 
Jag trodde jag hittat ljuset men de va inte min tur, inte mitt ljus, de tillhör nån annan och då tar man de inte. 
Det är jobbig men så går de till, man får hoppas och tro på att det kommer ett ljus som är menat för en. Dock lär de inte komma än på ett tag. 

Idag är allt som tyngst, jag är ensam med ångesten, smärtan och känslorna väller över. Jag orkar inte. Vill inte prata, vill bara sätta mig i skogen och skrika. Rädslan för mörker känns inte längre, rädslan för ångest ock känslor är större. Smärtan har suttit i magen hela dagen men nu vandrat upp i bröstkorgen och trycker som en sten. 
Men jag kan inte skrika eller prata, det kommer bara tårar. 
#godnatt #jaggerupp #ångestenäteruppmig #pallarintepressen
Sitter hos mormor atm, ska snart slagga men aa för kika in här och skriva lite :) 
Jag har idag vart i stallet och sedan stan med lillan, ätit, strosat omkring, träffat på Janina och sedan bio. Kollade på need for speed, total värd de två timmarna asså!! :) 





Sitter på bussen påväg till mormor, ska dit och hjälpa till med de sista i stallet och sen ska vi åka till Nacka och fika/handla lite. Efter de får jag se om jag orkar åka in till stan och möta upp Malin, men har sån jäva mensvärk så vet inte än... Men hoppas, inte vart utanför mölnvik på två veckor ^^ behövs nu!