Jennifer Andersson

Jag orkar inte de här längre.. Inga vänner i närheten och osams med pojkvännen.. Jävla skit. Men skyller allt på mig själv, jag har varit mig själv och sagt vad jag tycker men det blir bara fel, pojkvännen säger att han förstår mig när jag säger vad som är fel men ändå gör han tvärtemot.. Jag förstår inte hur han tänker. Jag bad uttryckligen bara om att få vara med men ändå drar han iväg och gör annat och jag får inte följa med, vi gör ändå inget är hans försvar men han förstår inte mig som har minst två timmar till närmaste kompis och därav är hemma hela tiden.. Han är ju den enda jag har i närheten att umgås med och han vill bara sitta hemma, ja vill inte det längre, jag vill umgås med människor, jag vill komma ut och andas... Inte bara sitta inne och kolla på svensson svensson i denna obekväma soffa.. Men jag sitter väl här en kväll till då i min ensamhet.. Blir så less på att de enda vi gör är att äta mat, kolla på serie och sova ihop.. Jag säger bara suck, jag känner mig tom, ej omtyckt, känns som att han skäms för mig, jag fryser även fast de är närmre 30 grader ute/inne.. Det sticker i kroppen och jag känner mig fel, att jag har gjort FEL! Som att hela denna härva är mitt fel alltihop...